Julia skrev det här på twitter för några dagar sen. Och jag vet inte, det känns som om det är vädigt sant, att om en vänskap är längre än 7 år så komer den att vara hela livet ut.

Min äldsta vän är Adele. Vi går nu in på vårat 13 vänskap år tillsammans. Det är ganska länge, sjukt faktiskt. Efter att kännt henne så här länge och spenderat nästan varje dag tillsammans under 10 år skulle det kännas jätte konstigt ifall hon inte längre fanns i mitt liv. Det sköna med våran vänskap är att vi behöver inte alltid kolla att vi finns där för varandra, vi vet det bara. Vi vet att vi alltid kommer stå vid varandras sida i alla lägen. Spelar ingen roll vad som händer, eller vad som hänt. Under denna tiden vi vart vänner har vi bråkat en gång, en endaste gång. Och jag vet inte ens om jag kan räkna det som ett bråk. Men om det nu skulle vara så att vi hade bråkat, (gud, förbjud) och hon skulle ringa mig i panik skulle jag släppa allt för att hjälpa henne. Jag kommer alltid stå vid Adeles sida oavsett. Man pratar alltid om att man har bästa komipsar, jag har flera bästa kompisar. Men Adele är min allra bästa. Jag litar på henne till 120%. Ett år utan henne kommer vara pest och pina, men jag vet att hon alltid kommer där för mig under detta år också, samt när jag kommer hem igen.

 

Hon är min allra bästavän och jag kommer aldrig lämna hennes sida.