Okej så flyg resan började på Arlanda. Vi kom dit ungefär 2 timmar innan planet skulle gå. Jag var galet nervös och visste knaptt vart jag skulle ta vägen. Sa nästan ingenting och väntade bara på det jobbiga tillfället tills jag skulle säga hejdå till min familj. Tror det var det som gjorde mig mest nervös. Ögonblicket kom och jag grät floder när jag sa hejdå. Aldrig igen vill jag göra det. Hatar att säga hejdå. Det är det jobbigaste som finns. Bästa blir väl sen att träffa dem igen. Iallafall efter jag sa hejdå till dem gick jag igenom checkin:en (vet inte vad det heter). Vinkade ett sista hejdå till familjen innan jag vände mig om och gick igenom dörrarna till min gate. Vid gaten köpte jag en bok och en svensk tidning. Grät lite till och väntade på att få gå ombord på planet till Amsterdam. Tiden gick fortare än vad jag trodde och rätt som det var satt jag på planet och sa hejdå till Sverige en sista gång. Flyget över till Amsterdam gick bra. Lite turbulens, men inget större.

 

I Amsterdam fick jag gå igenom en till passkontroll för att komma till min nya gate. De kollade snabbt igenom mitt pass och sen var det bara att gå vidare. Hade inga problem att hitta min gate på den stora flygplatsen, mamma och pappa. Vid gaten väntade Beatrice, italienskan som bor här i en vecka. Vi gick igenom en till passkontroll och boardingpass, plus en liten pratstund med en flygkille som frågade lite frågor om bagaget och vart vi skulle osv. Sen fick vi lämna väskorna och gå igenom en scaner igen plus en till passkontroll. Väl inne fick vi vänta en liten stund, inte alls länge, innan vi fick gå ombord planet till Detroit.

 

Vi fick inga platser bredvid varandra. Men som tur var kunde man kolla på film. Jag tror jag samanlagt kollade på fyra filmer. Sov ingenting. Det var lite turbulens här med men ingenting farligt. Satt bredvid en snäll kille från Indien, kanske han sa? Jag minns inte och hörde inte så bra. Fick låna en penna utav honom, som jag sen fick, för att skriva i pappret man måste lämna för att komma in i USA. Pratade inte så mycket med honom fören sista 30 minuterna, då han ville att jag skulle lära honom suduko, för han såg att jag hade lagt en innan. Sen pratade vi lite om vart vi skulle och hur gamla, vad vi skulle göra osv. Lite allmänt bara. Väldigt trevlig kille.

När vi gick av planet väntade jag på Beatrice så vi kunde gå tillsammans.

Vi fick gå igenom tullarna där vi skulle visa våra Visum och papper från ambassaden, svara på lite frågor igen och lämna fingeravtryck (Elin (Germerud), jag var typ inte alls nervös, inte lika mycket som vi var senste gången). Sen fick vi hämta våra väskor för att ta dem genom tullarna. Blev stoppade på den korta vägen mellan vart vi hämtade väskorna och vart de skulle kolla våra papper och pass igen. Vi fick gå igenom en till passkontroll och sen scana igenom våra väskor. Lämna tillbaka väskorna för att sen gå igenom en till scaner. Sedan var det färdigt med kontroller osv. Vi fick gå ganska långt för att hitta våran gate, men det var inga problem. Shit känner att jag börjar bli proffs med dethär att flyga. Efter det började den långa väntan. Tror vi väntade i ungefär 4 timmar innan vi fick gå ombord det sista planet. (Fixade också så jag fick ett nytt boarding card, för hade haft samma ända sen Stockholm. Så behövde byta i Detroit.) Som tur var hittade jag äntligen lite WiFi så jag kunde uppdatera er hemma hur det hade gått och kolla instagram och twitter. Höll på att dö medan vi väntade för att jag var så trött. Men tillslut så, så fick vi gå ombord på det sista planet.

 

Sov under hela resan som var ungefär en timme. Otroligt obekväma stolar och ville helst bara gråta för att jag var så trött och ville hem (konstigt att säga hem) och sova i en säng. När vi väl hade landat, hade det typ fem personer som jobade så vi fick sitta kvar i planer i typ en halvtimme innan de kunde lägga till vid en gate. Nu började min nervösitet komma tillbaka, träffa min whostmom (w=welcome) för första gången. Men det var inte så läskigt och nervöst som jag trodde. Det gick otroligt bra. Fick träffa både min whostmom och whostdad, dem var inte som jag trodde men fortfarande lika bra. Hur trevliga som helst och bara jätte snälla. Vi väntade ytligare 10 minuter kanske innan vårat bagage kom. Vi lasade upp bagaget på Tim's truck. (Oscar du skulle älska alla stora bilar här) Medan vi satte oss i Jody's bil. Vi pratade hela vägen hem, där vi mötte en av deras döttrar. Hoon pluggar på college och hade vart hemma under helgen. Stackarn hade stannat uppe hela kvällen och väntat på oss. Hon skulle upp jätte tidigt dagen efter. Vi blev visade runt i huset lite granna innan vi, äntligen, fick hoppa i sängen. 

 

Så det var min resa, blev ganska mycket längre än vad jag trodde. Men det är väl främst för Mamma och Pappa så det kan se så allt gick bra. Vet inte om det blev lite knasigt. Är alldeles för mycket för att läsa igenom så ni får leva med det, så hoppas jag att ni förstår! Orkar inte leta fram en bild heller. Pusssss på er!

 

Jag hade en jätte bra födelsedag igår, lite små jobbig (läs väldigt jobbig), men fortfarande bra. Träffade Mattias en snabbis på morgonen och sa hejdå till han. Träffade Hanna och min faster Karin för lunch och lite hejdå också. Var hos doktorn och fixade det allra sista. Sa hejdå till Maila och Isabelle. Sa hejdå till alla mina fina vänner i min klass. Stod och grät på centralen när jag sa hejdå till Sara och Elin, det var det jobbigaste någonsin att se dem gå iväg, sista gången jag ser dem i verkligheten på 10 månader. Det var svårt. Men förhoppningsvis, troligtvis är det värt det! Efter Sara hade gått stod jag och kramade Elin lite till innan vi behövde skiljas åt. Sista gången vi kramades så sa jag "efter vi släpper taget nu, så tänker jag bara vända mig om och gå", det var det enklaste sättet jag kunde komma på över att inte bryta ihop totalt, när jag sa hejdå till en av mina bästa vänner.

 

På kvällen mötte vi först upp Sanna och Jörgen, mina gudföräldrar för lite champagne på Sture Hof. Helt okej. Jag menar, jag klagar ju inte iallafall. Sa hejdå till dem också. Mina fina fina gudföräldrar. Sen åkte vi vidare till Hard Rock Café där vi åt middag och spenderade resten av kvällen. Bröt ihop några gånger där också, av fina presenter, värme som blev för mycket, reality check och det mesta mer. Men köpte iallafall in min första drink, och köpte sen min första öl i baren. Köpte den dock till min bror då jag hade nästan kraschat totalt på kvällen och ville bara hem.

 

Men jag är nöjd över min födelsedag. Fick fira den med min fina familj. Idag ska det sista packas och de sista göras iordning, säga de sista hejdåna till mina vänner osv. Får dock se hur det blir då Elina är magsjuk och Adele kommer ingenstans och jag vet inte om Elin kan komma förbi heller. Men förhoppningsvis.

 

Fick reda på igår också att jag slipper åka själv hela vägen till USA. I Amsterdam kommer jag möta upp en Italiensk tjej som ska bo hos min familj i en vecka innan hon åker vidare till Florida och sin familj. Så det ska bli kul!

 

Ha en fortsatt bra dag fina.

Så himla härlig låt som jag har haft på hjärnan sen i tisdags.

 

 Herre vad nervös jag är just nu! Som jag skrev igår så fick jag mina flygbiljetter, men även efter det kändes det inte som att jag skulle åka på söndag. Att jag skulle spendera ett år hemifrån, i ett helt annat land, med helt nya personer osv. Tills jag skulle sova. Och herre vad nervös jag blev efter det. Fick tid att, ska inte säga äntligen flr jag övertänker alldeles för mycket, tänka igenom allting. Ingen bra idé. Har mejlat med min värdmamma sen snart en vecka tillbaka, och det känns bra. Men fortfarande det är ju inte min "riktigta" värdfamilj eftersom det bara är välkomstfamilj, så jag vet inte hur jag ska tackla allt sånt. Känns fortfarande bra, men jag har så mycket blandade känslor. Håller på att freak ur och vet inte vem jag ska prata med det om. Skulle vara skönt ifall, Emma, Elin eller Alice var hemma så jag kunde prata med någon som satt i samma situation men alla dem har åkt iväg redan och de verkar ha det jätte bra. Så är egentligen inte orolig över att jag inte kommer ha det bra för det tror jag, men jag vet inte. Är bara så otroligt nervös för tillfället och vet inte riktigt vad jag har tagit med mig och vad jag borde ta med mig osv. Hjälp!

 

Någon utbytis som vill prata lite?

Idag när jag kom hem från Jossan väntade mina flygbiljetter i brevlådan! Aaaah, allt blir så mycket mer verkligt nu. Är galet att vid den här tiden nästa vecka är jag i staterna. Det är fortfarande väldigt svårt att förstå!

Om vi hoppar tillbaka till flygbiljetterna så väntade de i brevlådan när jag kom hem, öppnade dem direkt och har nu en exakt tid på när jag reser och anländer överallt, och enligt papprerna så kommer jag vara på resande fot i över tolv timmar. Ååh happy days. Men det ska jag nog klara av. Det som är det sköna är att jag kommer komma fram på kvällen så förhoppningsvis kommer jag in i den dygnsrytmen ganska fort! Vet dock inte om jag börjar high school direkt på måndagen efter. Det kan ju bli intressant eftersom jag inte har några godkännda byxor trodligen för det skulle vi fixa där. Har rättare sagt ingenting. Men det löser sig säkert också.

 

Imorgon kommer folk hit för lite "fika" för att säga hejdå och grattis till mig! Uppdaterar er på dagen någon gång!

 

Hallå, känner mig fortfarande lite negativ och bara blandad av olika sorters både bra och dåliga känslor. Dock så kan de ha att göra med att jag också hamnade i min tid i månaden.. Vilket gjorde att jag inte kunde sova ordentligt inatt heller för jag hade såna magsmärtor. The perks of being a girl.. Jag vet inte riktigt vad jag tycker egentligen är jobbigt runt utbytesstudent saken men kanske bara är för att allt kraschar nu när jag börjar säga hejdå, packa ordentligt, kan andas ut över att jag fått placering och faktiskt börjar inse att jag ska åka på riktigt!

 

Anyway, är färdig och redo att åka in till stan för att möta upp Hanna, ska kolla efter presenter till värdfamiljen istället för byxor att kunna ha i skolan jag ska bo i, för det skulle vi tydligen göra tillsammans när jag kom dit. Fick reda på att det var iallafall en Dansk också som kommer att gå i min skola. Om jag inte får byta vill säga. Haha. Iallafall ska jag in och möta Hanna i stan och sen efter ska jag sova hos min syster. Kan dock inte bestämma mig ifall jag ska ha de här kläderna jag har på mig eller om jag ska vänta med det och ha det på fredag på min födelsedag eller inte.. Hmm..? Äsch kör på detta idag så får jag hitta något annat till fredag. Det löser sig!

 

Ha en fin dag hörrni! Kramar Agnes

Så nu har jag pratat lite mer med min värdmamma och antagligen kommer jag åka på söndag eftersom hon är upptagen hela lördagen. Men det gör inte mig så mycket. Lite surt nu när jag bara vill komma iväg men det funkar ändå.

 

Skolan har redan satt ihop ett schema till mig och det gick tydligen inte att byta klasserna som de valt så det kommer ju bli intressant att se vad de har satt ihop för mig. Så hoppas vi på det bästa. Jag kommer heller inte få graduate med dem, men det förstod jag nästan innan.

 

Om man tänker efter sp känns det lite som att ödet inte vill att jag ska åka iväg. Först så gick det inte att åka till Australien, bytte till USA, hamnade lite efter, fick värdfamilj väldigt sent, när jag väl fick är det fortfarande bara en välkomstfamilj (det gör dock inte så jätte mycket, men you got the drill), skolans dress code är inga jeans (jag äger bara jeans) och jag får nu inte göra det jag sett framimot att välja klasser i skolan.. Så ja, känns som allt inte riktigt vart på min sida...

 

Förlåt. Ska inte vara negativ för är jätte taggad på att åka men det är fortfarande lite surt och jag vet inte är lite på minus sidan just nu men ändå så är jag gladare och mer taggad än någonsin..

Ni vet hur jag igår skrev att skriva första mejlet var enklare än jag trodde, och det är fortfarande sant, dock att svara på det mejlet, alltså skriva det andra mejlet, det är svårt. Riktigt svårt. Har fått svar på mitt mejl och allting verkar fortfarande jätte bra och jag blir barar mer och mer taggad!

 

Denna vecka innan jag åker kommer vara fullbokad med massor med saker att göra, människor att träffas osv. Sa hejdå till Monika igår, var enklare än jag trodde, men tror det beror på att det fortfarande känns lite overkligt.

Min vecka kommer ungeför se ut såhär:

Måndag: Umgås med min storebror som är här ute hela dagen. Ikväll kommer Jossan också ut så då ska jag vara med henne också och bara mysa med min familj.

Tisdag: Ska jag träffa Hanna på dagen i stan sen ska jag hem och sova hos min syster dit Oscar kommer också så ska vi kolla på film!

Onsdag: Ha syskon dag på förmiddagen. Sen ska jag träffa Elina och Adele

Torsdag: Ska jag städa på förmiddagen och sen på kvällen så kommer massor av släkten hit för att säga hejdå och fira mig innan jag åker.

Fredag: FÖDELSEDAG! Ska fixa en grej på förmiddagen, men det är en hemlis fortfarande. Träffa mina gudföräldrar på eftermiddagen, sen middag med familjen och sen ut en liten stund.

 

Där har ni det. Så om min bloggning inte blir så jätte bra vet ni varför!

Att skriva första mejlet trodde jag skulle vara svårare än vad det var. Hade fortfarande svårt att veta vad jag skulle skriva, hur jag skulle skriva och hur långt det var, men på något sätt lyckades jag slänga ihop ett mejl som kändes bra och som jag är nöjd över på några minuter.

 

Så ja, om ni inte förstod det från det som står ovan så har jag nu precis slängt iväg ett mejl till min nya värdmamma. Spenande och vänta på svar kommer vara det jobbigaste.

Hitta något annat än jeans, när man är som mig och bara äger jeans och är en fattig student var svårare än någonsin. Kanske är det jag borde önska mig i födelsedagspresent?

Det som rubriken säger är min blivande stad för de kommande 10 månaderna. Jag kommer alltså spendera mitt år i delstaden Tennessee. Jag kommer antagligen åka runt nästa helg vilket menas med att jag antagligen är hemma på min födelsedag, vilket jag tycker är väldigt skönt då jag inte alls såg framimot den. Men nu känns det inte alls dåligt! haha.

 

Staden Chattanooga verkar hur mysig som helst och alldeles lagom stor. Verkar vara en toppen stad för mig. (vad jag sett från bilder iallafall.)

När jag kommer dit så kommer jag bo hos en välkomstfamilj först, vilket inte alls gör något för mig bara jag kommer dit. Välkomstfamiljen består av en mamma (som dessutom jobbar för STS vilket gör det lite bättre), en pappa och en dotter som går på college men är hemma iallafall en gång i veckan. Eftersom mamman jobar för STS är hon hemma ganska mycket. Men mycket mer om familjen vet jag inte. Ska dessutom mejla dem idag så kommer få mer info då.

 

Kommer gå i en skola som heter Red Bank High School. Satt och kollade runt lite på deras hemsida igår och hitta masor med roligt. Om jag hittat rätt ser deras maskot ut att vara ett lejon, de verkar ha många roliga ämenen och det finns nog någon sport jag kanske skulle kunna gå med i. Har inte än hittat hur stor skolan är men ska kolla vidare och somsagt prata lite med familjen. Har dock hittat mina klädregler och jag får varken ha, korta shorts, jeans av alla sorter, förstora mjukisbyxor, klänning samt kjol. Så ja, behöver helt klart fixa något annat slags par byxor!

Tänkte skriva det här inlägget lite tidigare och nu är jag alldeles för trott för att göra något vettigt av det! Men jag har fått min placering iallafall! Är så otroligt glad och taggad och jag vet inte vad. Har hamnat i en välkomstfamilj vilket inte gör mig så mycket, då hon jobbar för STS och jag kommer iallafall iväg. Lovar att skriva mer om dethär imorgon!!

 

Förlåt Jossan ifall du ser det här, lovade att säga på söndag. Så hoppas du inte läser detta..

Hallå alla, jag har ingenting att uppdatera om men jag vill så gärna uppdatera! Så jag tänkte på en sak som jag faktiskt kan dela med mig av, lyckas göra ett inlägg om och samtidigt ha med utbytesstudenten att göra!

 

Om allting hade gått som planerat skulle jag egentligen åkt en vecka till New York innan jag åkte vidare till min värdfamilj. Men eftersom jag fortfarande inte har fått någon och alla skolor börjar börja, tiden börjar rinna ut och sista lägret redan har vart så blev inte det av. Istället fick jag då ett erbjudande att åka på något annat av de lägrena som kommer komma upp under året. Men det är här jag börjar få det lite knepigt. Om man känner mig så vet man att jag är tjejen med den största beslutsångesten någonsin, jag kan knappt välja vilken väg man ska ta när man kommer till en vägkorsning och kan välja mellan två vägar som leder till samma ställe och som tar lika lång tid, och även mindre saker än det. Anyway, innan Emma och Elin åkte till USA så pratade vi om att åka till Hawaii under springbreak, som är en av resorna, för att då kunna träffa varandra någon gång under året och coolt till Hawaii osv. Men det finns en annan resa som är i slutet av året som är en coast to coast resa, som jag mer än något annat vill åka på. Man besöker typ 15 delstater sen slutar man dessutom resan i New York.

"Vad är det då som är så svårt att välja?" undrar ni, jag vill ju som jag sa mer än något annat åka på denna coast to coast resa, men jag vill samtidigt till Hawaii och kanske få träffa Emma och Elin.

 

Så sitter i delemat att välja mellan dessa två resor. HJÄLP! Mamma och pappa har även sagt att det kanske skulle vilja komma och hämta mig och pappa lova mig för några år sen en roadtrip genom USA. Så då kanske jag skulle fått den, ungefär samma. Men det blir ju fortfarande en annan sak när det är med familjen eller med flera utbytesstudenter. Samt de kanske inte hinner det innan mitt Visum går ut. GAAAAHHH

Skulle kunna strypa mina hundar just nu. Har tack vare dem redan vart uppe i en och en halv timme.. Det som är mest jobbigt är hur jag blev väckt också. Pipande, härchande, skällande. Kul. Tack för den. Därför ska det bli ännu skänare att sova hos Hanna idag, för då kommer det vara lite tystare iallafall. Det är ungefär vad min dag kommer bestå av också. Vara hemma ett tag till och sen åka till Hanna.

 

Fick ett mejl här om dagen från STS som sa att jag inte kommer kunna åka på New York veckan innan men att det kommer komma andra resor under året samt en resa cost to cost i slutet. Får se vad jag gör. Pratade med Emma och Elin förut om att vi alla skulle försöka åka på veckan på Hawaii som kommer upp under spring break. Så får se vad som händer. Vill bara ha min familj nu. Känns som om min ansökan inte var något bra. Bra gjort Agnes, du kommer aldirg komma iväg..

 

Nu äntligen har jag fått alla djur att somna igen så jag kanske borde passa på att försöka sova någon timme till. försöker fixa något inlägg till senare. Hoppas eran dag startade bättre.

* Sätta mig på planet som går mot USA. Att bara få sätta mig på planet som kommer ta mig till USA kommer vara stort i sig. Att äntligen få känna att nu är jag påväg. Nu har jag lämnat Sverige för USA i 10 månader.

* Möta min värdfamilj för första gången. Att se dem på flygplatsen för allra första gången! Ta bilderna tillsammans med dem när man anlänt, hälsa på dem. Herre vad nervös jag kommer vara men ååh vad kul!

* Skriva det allra första inlägget på amerikans mark. Att kunna skriva och berätta om min resa, ifall den gick bra/dålig och äntligen få säga att nu är jag i Amerika och nu har mitt äventyr börjat.

* Göra en housetour och visa familj, vänner och alla andra hur jag bor. Att äntligen få göra en videblogg på mitt nya "cribb" och visa hur mitt nya hem ser ut.

* Första dagen i High school. Även fast den nästan skrämmer ihjäl mig, så får skriva och berätta om första dagen på high school.

* Prom, homecoming, pep rallyn. All school spirit.

* Skypea med Sverige för första gången. Kunna skypea med familj och vänner för första gången och berätta om allt som har hänt.

Skönt att känna att jag inte är själv iallafall. Håller tummarna för att din familj och din avresa kommer snart också! Ha ett fantastiskt år du med! Om du någon gång skulle vilja prata om någonting som rör sig om utbytesåret nu när vi sitter i samma sists så är det bara att höra av sig, här, på fb eller på min mejl ([email protected]). Kram!

Vet ni vad jag önskar mig allra mest på hela denan jorden just nu? Kanske inte så svårt att lista ut. Men jag önskar mig att jag får min familj snart, helst nu. Kan ju inte heller säga att jag inte är avundsjuk på alla som redan har fåt åka, eller iallafall fått veta sin familj. Alice har precis vart i New York i två dagar och ska nu åka vidare mot Utah. Nej jag är ju inte alls avundsjuk på henne.. Inte ett dugg. (se er en sån fin gubbe som finns för Iphones när den sneglar neråt, hoppas ni vet vilken) Jag är jätte avunsjuk och vill bara åka iväg nu! Mitt tålamod är på noll och jag får panik. Emma sa till mig här om dagen att jag ändå verkade hyfsat lugn. Vi kan väl alla komma överens om att det är borta! Ååååh. Kan jag inte bara få min familj nu så jag också kan få åka iväg och börja detta år!

Brist på bilder.

Nu är jag redo att åka in mot stan för att ta min sista twinrix spruta, som jag skrev igår. Ska ju även fixa massor med mer saker inne i stan, som jag också skrev igår.. Ska kanske till och med åka förbi min skola och lämna en sak. Vet dock inte om jag klarar av det men jag måste.. Aaahh.. Adele skulle egentligen följt med mig till doktorn när jag tar sprutan men, som vanligt, så hinner hon inte med det tåget vi sa... Standard Adele. Så får väl klara det helt själv! You can do it, Agnes!! Minns när jag var hos doktorn första gången, det var några dagar efter jag hade spetat mig i fingret med kniven, så jag hade det bandaget + ett TBE prov på underarmen (?) = plåster  + ett blodprov i armvecket = plåster där med + första vaccinen uppe vid axel = plåster där med, vilket slutade med att det såg ut som jag hade skadat hela min vänster arm. - Nej jag lovar, jag har ingen sjukdom som smittar!

 

Drömde att jag fick min värdfamilj i natt. Det var en jätte härlig familj. Med en mamma, en pappa, deras yngre dotter på typ 5 och en dotter i  min ålder ockås. De både på i en ganska liten by, fast ändå så var den stor. Ganska konstigt att förklara. Minns att mamman hette Donna. De var jätte mysiga och jag trivdes jätte bra, kom på kvällen då de skulle ha någon grann fest. Ni vet när alla grannar drar ihop lite grillning osv. Så en kille i min ålder fick köra hem mig till huset, så jag kunde kolla runt och lämna av alla mina saker, sen blev han och jag bästisar. haha. Sen vaknade jag av mitt nedrans alarm.. Gillade den familjen iallafall, och vill bara ha min riktiga familj nu!

Ledsen för bristen på inlägg igår. Men åkte inte hem i söndags, utan sov hos Syster. Sen sov jag där igen igår tills idag. Så har inte haft någon tillgång till dator över huvudtaget.

 

 

I söndags åkte jag och Adele iallafall in för att gå på Grönan. Men eftersom det blev smock fullt så strunta vi i det och köpte en lyxshake på Max, sen satte vi oss och priata lite, efter det mötte jag upp Jossan och Kalle i gamla stan så åkte vi tillsammans hem till dem. Såklart hade jag och Jossan likadana paraplyn också. Inte nog med att folk tror att vi är tvillingar, vi beter oss som det också.

 

Igår så träffade jag upp Alice (för sista gången innan hon åkte till USA idag) och Malin, åt lite lunch med dem, sen gick jag runt med Alice en stund och kollade i affärer innan vi behövde ta det där jobbiga hejdå;t. Det var dock inte så jobbigt som jag trodde då det känns som jag ska träffa Alice snart eftersom hon också åker iväg. Men en eller annan tår fälde jag när jag satte mig på tunnelbanan hem mot min bror. Hos min bror lämnade jag lite pengar, åt rostemackor och kollade på svensktalande svampbobs film. Ååh, typiska stunder med min bror. Drog mig sen inmot Grönan där Panda da Panda skulle spela. Pratade lite med Sara innan jag mötte Adele och vi satte oss och lyssnade på bandet. När det var slut tog vi båten tillbaka till slussen och gick sen och bara älskade livet ända till Centralen, Drottninggatan, Sergel och Donken. Hade jätte mysigt med henne innan jag tog tunnelbanan tillbaka till min syster. Somnade ganska snabbt efter jag kom hem och sov sen som en stock tills imorse då klockan ringde.

 

Träffade Emma idag för sista gången innan hon också drar till USA, och här sitter jag och bara väntar. Vi tog en glass vid Medis och bara satt och prata om allt mellan himel och jord. Sen var jag tvungen att åka till Pappa för skulle följa med han till Farmor och Farfar. Kom hem efter många om och men vid 40 i sju, då middag nere hos Mormor och Morfar stod på schemat. Hela familjen Serrander var där och det var galet mysigt och trevligt och jag kan inte annat att älska såna här tillfällen tillsammans med min familj. Vi åkte ut på älg safari, i hopp om att Oskars fru skulle få se några älgar (hon är amerikan), och som vanligt, välkommen till landet, hittade vi både elva älgar och två bävrar att hälsa på.

Nu har jag duschat och fixat för imorgon då sista twinrix sprutan, köp av hörlurar, prat med bank, umgås med Adele och lite annat står på schemat. Ska göra mitt bästa med updates!

 

Ha det bra gullegrisar så hörs vi snarast! PÖSSSSS

 

Känner att de kommande veckorna framöver kommer vara fylld med tårar. Var hemma hos Alice igår, sista gången nästan alla var samlade! Känns konstigt. Alice åker på tisdag. Jag kommer dock träffa henne på måndag igen så jag lyckades hålla mig från tårar.

 

Fick en rosa liten fin låda av Sara igår, Alice fick en också, vi fick inte öppna dem fören vi var själva. Så idag, efter jag kommit hem från Adele satte jag mig på sängen med lådan framför mig. Min nyfikenhet hade nästan gått från det till rädsla under tiden jag har gått och bärt med mig på denhär lådan sen igår kväll. Tog iallafall ett sista djup andetag och öppnade locket, i lådan möts jag av det finaste jag någonsin fått av någon levande varelse som vandrar på denna jord. Har aldrig gråtit så mycket över en present. Det var verkligen det finaste jag någonsin fått. (Håller på att börja gråta när jag skriver dethär inlägget också) Jag möts av delar från samtal vi gjort, bilder på oss, ord, meningar, minnen, det mesta du kan tänka dig. Så nu har jag två saker i min resväska. En present till familjen samt presenten från Sara. Det första jag packat.

Jag kommer sakna Sara så otroligt mycket. Denna fina människa alltså. Den som någon gång får ha henne bara för en stund i sitt liv kan se sig själv som riktigt lyckligt lottad! Denna härliga, fina, underbara + alla andra bra ord du någonsin kan tänka dig, är en av de finaste männsikorna jag har i mitt liv. Jag ser upp till henne så otroligt mycket, sättet hon ser på livet, sättet hon tar emot livet, människor och sättet hon bara utstrålar så otroligt mycket värme och lycka, finns nog inte någon annan människa som gör det. Hon är helt enkelt bäst. Hon är en person man aldrig någonsin vill förlora från sitt liv. Så om hon någonsin skulle dansa in i ditt liv, som hon gjorde i mitt, ta vara på det. Ta vara på den fina männsikan som kommer göra ditt liv så otroligt mycket enklare. Hon kommer lysa upp varje dag lite lite mer. Gud vad jag kommer sakna henne.

 

Jag säger det igen. Tack, Sara. Tack för allt. Du är världs bäst, glöm aldrig bort det. Du förtjänar det bästa du någonsin kan tänka dig i livet. Jag älskar dig, Vanheden! Bröder tills döden! ♡ ♥ Vi ses snart!

 

 

Har suttit i någon timme nu och bara lyssnat på massor med Disney låtar. Vilken nostalgi. Annars har jag faktiskt inte gjort så mycket mer, eller jag och Hanna bakade en kladdkaka och har kollat på film.

 

Under morgonen har det varit tre personer som fått sina värdfamiljer och här sitter jag fortfarande lika spänt och väntar på samtalet som kommer göra min dag! Men nope. Ingenting än..

Träffade Emma igår, hade jätte mysigt och var bra att ha en liten catch up på vad som hänt. Kommer sakna henne under året, men ändå skönt att jag har henne (bland annat) med mig under hela året, så jag har någon att prata med och som känner och tänker likadant! Hon åker snart, och snart åker Alice också, aaah allt är så nära nu! kan jag inte bara få min familj!!

Började packa lite igår för att vara beredd, vet ju dock inte vad jag ska packa eftersom jag inte vet var jag kommer hamna. Måste införskaffa några fler presenter till familjen bara. Samt se hur jag gör med mobilen osv.

 

Aja, ha en bra dag. Har inget mer intressant att skriva.