Okej så flyg resan började på Arlanda. Vi kom dit ungefär 2 timmar innan planet skulle gå. Jag var galet nervös och visste knaptt vart jag skulle ta vägen. Sa nästan ingenting och väntade bara på det jobbiga tillfället tills jag skulle säga hejdå till min familj. Tror det var det som gjorde mig mest nervös. Ögonblicket kom och jag grät floder när jag sa hejdå. Aldrig igen vill jag göra det. Hatar att säga hejdå. Det är det jobbigaste som finns. Bästa blir väl sen att träffa dem igen. Iallafall efter jag sa hejdå till dem gick jag igenom checkin:en (vet inte vad det heter). Vinkade ett sista hejdå till familjen innan jag vände mig om och gick igenom dörrarna till min gate. Vid gaten köpte jag en bok och en svensk tidning. Grät lite till och väntade på att få gå ombord på planet till Amsterdam. Tiden gick fortare än vad jag trodde och rätt som det var satt jag på planet och sa hejdå till Sverige en sista gång. Flyget över till Amsterdam gick bra. Lite turbulens, men inget större.

 

I Amsterdam fick jag gå igenom en till passkontroll för att komma till min nya gate. De kollade snabbt igenom mitt pass och sen var det bara att gå vidare. Hade inga problem att hitta min gate på den stora flygplatsen, mamma och pappa. Vid gaten väntade Beatrice, italienskan som bor här i en vecka. Vi gick igenom en till passkontroll och boardingpass, plus en liten pratstund med en flygkille som frågade lite frågor om bagaget och vart vi skulle osv. Sen fick vi lämna väskorna och gå igenom en scaner igen plus en till passkontroll. Väl inne fick vi vänta en liten stund, inte alls länge, innan vi fick gå ombord planet till Detroit.

 

Vi fick inga platser bredvid varandra. Men som tur var kunde man kolla på film. Jag tror jag samanlagt kollade på fyra filmer. Sov ingenting. Det var lite turbulens här med men ingenting farligt. Satt bredvid en snäll kille från Indien, kanske han sa? Jag minns inte och hörde inte så bra. Fick låna en penna utav honom, som jag sen fick, för att skriva i pappret man måste lämna för att komma in i USA. Pratade inte så mycket med honom fören sista 30 minuterna, då han ville att jag skulle lära honom suduko, för han såg att jag hade lagt en innan. Sen pratade vi lite om vart vi skulle och hur gamla, vad vi skulle göra osv. Lite allmänt bara. Väldigt trevlig kille.

När vi gick av planet väntade jag på Beatrice så vi kunde gå tillsammans.

Vi fick gå igenom tullarna där vi skulle visa våra Visum och papper från ambassaden, svara på lite frågor igen och lämna fingeravtryck (Elin (Germerud), jag var typ inte alls nervös, inte lika mycket som vi var senste gången). Sen fick vi hämta våra väskor för att ta dem genom tullarna. Blev stoppade på den korta vägen mellan vart vi hämtade väskorna och vart de skulle kolla våra papper och pass igen. Vi fick gå igenom en till passkontroll och sen scana igenom våra väskor. Lämna tillbaka väskorna för att sen gå igenom en till scaner. Sedan var det färdigt med kontroller osv. Vi fick gå ganska långt för att hitta våran gate, men det var inga problem. Shit känner att jag börjar bli proffs med dethär att flyga. Efter det började den långa väntan. Tror vi väntade i ungefär 4 timmar innan vi fick gå ombord det sista planet. (Fixade också så jag fick ett nytt boarding card, för hade haft samma ända sen Stockholm. Så behövde byta i Detroit.) Som tur var hittade jag äntligen lite WiFi så jag kunde uppdatera er hemma hur det hade gått och kolla instagram och twitter. Höll på att dö medan vi väntade för att jag var så trött. Men tillslut så, så fick vi gå ombord på det sista planet.

 

Sov under hela resan som var ungefär en timme. Otroligt obekväma stolar och ville helst bara gråta för att jag var så trött och ville hem (konstigt att säga hem) och sova i en säng. När vi väl hade landat, hade det typ fem personer som jobade så vi fick sitta kvar i planer i typ en halvtimme innan de kunde lägga till vid en gate. Nu började min nervösitet komma tillbaka, träffa min whostmom (w=welcome) för första gången. Men det var inte så läskigt och nervöst som jag trodde. Det gick otroligt bra. Fick träffa både min whostmom och whostdad, dem var inte som jag trodde men fortfarande lika bra. Hur trevliga som helst och bara jätte snälla. Vi väntade ytligare 10 minuter kanske innan vårat bagage kom. Vi lasade upp bagaget på Tim's truck. (Oscar du skulle älska alla stora bilar här) Medan vi satte oss i Jody's bil. Vi pratade hela vägen hem, där vi mötte en av deras döttrar. Hoon pluggar på college och hade vart hemma under helgen. Stackarn hade stannat uppe hela kvällen och väntat på oss. Hon skulle upp jätte tidigt dagen efter. Vi blev visade runt i huset lite granna innan vi, äntligen, fick hoppa i sängen. 

 

Så det var min resa, blev ganska mycket längre än vad jag trodde. Men det är väl främst för Mamma och Pappa så det kan se så allt gick bra. Vet inte om det blev lite knasigt. Är alldeles för mycket för att läsa igenom så ni får leva med det, så hoppas jag att ni förstår! Orkar inte leta fram en bild heller. Pusssss på er!