Så på den senaste tiden har det bara vart massor med inlägg om hur taggad jag är på att åka till USA. Svar: ja, jag är väldigt taggad på att åka. Men just nu fick jag ett stort bakslag. Jag vill helst bara att tiden ska stanna så jag kan vara kvar här hemma och aldrig lämna allt. Älskar denhär tiden i Sverige. När allt börjar bli varmt, folk blir gladare, slängt bort sina vinterskor och dunjackor mot converse, ballerinaskor och jeansjackor. Älskar att umgås med min familj och mina vänner under denhär tiden och just nu vill jag inte lämna Sverige. Men kan då försöka glädja mig med att jag kommer vara borta under den jobbiga och tråkiga tiden och sen komma tillbaka till denna.

Här om morgonen när vi hade hämtat upp min syster och var påväg in till stan sa hon; "Agnes, måste du åka som utbytesstudent? Jag insåg igår att du faktiskt ska åka. Måste du? Kan du inte bara stanna hemma?" Vad svarar man på något sånt? Jag bröt ihop inuti så himla mycket. Medan jag bara svara; "Haha, aw. Ja, jag måste åka" Om jag hade svarat något annat hade jag helt klart brutit ihop där, mitt i bilen och sen ångrat allt. Jag älskar min syster över allting annat och hon är den bästa som någonsin exsisterat! Vet inte alls hur jag ska klara av 10 månader utan att träffa henne och få uppleva våra knasiga och knäppa stunder med henne. Vad ska jag göra utan henne. Hon är min allra bästavän och hon finns alltid där för mig och hjälper mig genom vått och tortt.

 

Vet inte riktigt vart jag ville komma med detta inlägg, men ville väl mest säga att just nu vill jag vara kvar i Sverige och inte lämna för USA. (Tror det har med alla minnen från de senaste två åren som kommer tillbaka vid denhär tiden) och Tack till min syster och jag kommer sakna dig massor!