Kära Dagbok.

En sak jag tänkt lite på och tänkte dela med mig av det idag. Men guuuud så spännande! Tillbaka till ämnet, vilket är skryt och hur man skryter och hur man reagerar osv. Jag säger inte att allt jag skriver är 100% sant och det är såhär, men det är hur jag uppfattar det.

För jag rider ju och har egen häst, och har ridit i ca 11-12 år eller nått, och hästmänniskor skryter som jag vet inte vad! Min häst hit, min häst dit, det gick såhär på träningen, det gick egentligen super bra men nej gud vad dåligt det gick, kan någon ge mig beröm, min häst är så här, jag vet osv. Gärna ska man även säga sina tankar fritt till alla som är i närheten och man ska alltid veta bäst. Det spelar egentligen inte vart man är det är så, och det är något man får ta när man håller på med hästar. Om man inte tycker lika är det bara att nicka och le och sen göra som man vill.

 

Men sen också hur människor i Sverige reagerar på när folk skryter. Det är antingen att man ska vara störts, bäst och vackrast eller så undrar man vad som är fel på människan för såhär kan man ju inte stå och skryta. Finns det inget vett och gud vilken bitch. Haha, känns som det alltid är så. Det är nästan som om det inte är okej att skryta, eller säga vad man är bra på. Det är liksom fel.

Medan i tillexempel USA så är det sjävklart att man ska skryta om sig själv (i en viss mängd). För vi tar till exempel när LOS sa till mig att skriva brevet till honom ( note: svara på Los mejl när jag har skrivit färdigt det här) så sa han och bre på lite mer för Amerikanarna gillar när man skryter. Det är så annorlunda.

Men somsagt det här är bara min uppfattning.

Jag tycker inte det är något fel med att man skryter. Bara det inte blir det enda man gör!

 

PEACE folket