Hatar den här tiden på året, när man känner att sommaren börjar ta slut, när kvällen blir snabbare mörkare, kylligare under både nätter och dagar, alla går tillbaka till jobbet, jag är hemma från Gotland igen, skolan börjar om bara några dagar (inte för mig i år men iallafall). Tycker inte om det alls. Snart är man påväg in på de jobbiga depressiva hösten och vinter. Kan inte säga att jag hatar varken vintern eller hösten men sommaren är ju något alldeles extra. Jag vet inte riktigt vad det är, men att känna den där typiska svenska sommaren på Gotland, i Skärgården, i stan, hemma vart som helst. Det är en speciell känsla och jag älskar den. Vill aldrig att den ska ta slut.

 

Men man känner att snart är sommaren faktiskt slut, snart måste man återgå till det vanliga livet, som är skola eller jobb. Inte känna samma frihet, inte kunna bara slänga på sig ett par shorts och en tröja, eller en klänning eller liknande. Inget sådan funkar. Alla grillningar, middagarna på altanen, sitta på stranden till tidiga timmarna på morgonen, cykla runt och bara älska livet, känna extrem och äkta lycka över att livet känns så otroligt enkelt under sommaren, inte behöva ha någon stress, ingen som säger åt dig vad du ska göra, inte behöva sitta fast i en skola och föröska bli lärd saker som du kommer eller inte kommer minnas om någon timme/dag/månad/år.

 

Jag älskar sommaren och allt som den tar med sig, framförallt den otroliga lyckan som alltid finns med sommaren. Om jag skulle få välja skulle vinter bestå av max två månader, hösten och våren två-tre, sen sommaren resterande. Jag älskar framförallt den svenska sommaren, jag behöver inte åka utomlands under sommaren, för mig räcker Gotland gott och väl -bara det är som att åka utomlands. Stockholm, resterande sverige. Jag älskar Sverige under sommaren. Vackra vackra land.